Scan barcode
proudtobeabookaholic's review against another edition
reflective
sad
slow-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? It's complicated
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? Yes
2.0
Boken har underrubriken "En roman om Sylvia Plath" och har en fiktiv Sylvia som berättare. Tiden är 1962 och vi får följa henne under hennes sista år i livet - som Elin Cullhed föreställer sig det. Det finns många delar som är baserade på verkligheten: maken Ted Hughes, hans otrohet, skilsmässan, barnen, sjukdomarna, bostäderna, grannarna och mamman. Men sen är förstås ageranden och dialoger mestadels påhittade. Om inte Sylvia Plath hade varit en verklig person, utan en helt igenom påhittad karaktär, så skulle jag säga att boken är en beskrivning av ett äktenskap som man vet kommer att sluta olyckligt.
Elin Cullhed vann Augustpriset 2021 för "Eufori", men tyvärr föll den mig inte riktigt i smaken. Jag vet inte om det är språket eller jag-formen jag inte kommer helt överens med. Kanske är det kombinationen? Språket är väldigt detaljerat och vi får till exempel en rätt så ingående beskrivning av en förlossning och några sexscener. Jag upplever att Sylvia hela tiden vill något annat än det hon gör och har, hon verkar aldrig riktigt nöjd och har svårt att leva i nuet. Hennes psykiska ohälsa skiner igenom, men ibland känns det mer som om hon är understimulerad. Att hon tog sitt liv relativt ung (30 år) vet de flesta, men Cullhed avslutar sin berättelse innan dess och det känns ganska skönt, om än lite oväntat.
Sylvia Plath var framför allt poet (precis som Ted), men hennes roman "Glaskupan" har blivit en klassiker och nämns ofta i boken. Jag har den oläst i hyllan och hade gärna läst den parallellt med "Eufori", men tiden fanns inte. Kanske hade jag upplevt den här boken på ett annat sätt om jag gjort det. Eller kanske inte.
Elin Cullhed vann Augustpriset 2021 för "Eufori", men tyvärr föll den mig inte riktigt i smaken. Jag vet inte om det är språket eller jag-formen jag inte kommer helt överens med. Kanske är det kombinationen? Språket är väldigt detaljerat och vi får till exempel en rätt så ingående beskrivning av en förlossning och några sexscener. Jag upplever att Sylvia hela tiden vill något annat än det hon gör och har, hon verkar aldrig riktigt nöjd och har svårt att leva i nuet. Hennes psykiska ohälsa skiner igenom, men ibland känns det mer som om hon är understimulerad. Att hon tog sitt liv relativt ung (30 år) vet de flesta, men Cullhed avslutar sin berättelse innan dess och det känns ganska skönt, om än lite oväntat.
Sylvia Plath var framför allt poet (precis som Ted), men hennes roman "Glaskupan" har blivit en klassiker och nämns ofta i boken. Jag har den oläst i hyllan och hade gärna läst den parallellt med "Eufori", men tiden fanns inte. Kanske hade jag upplevt den här boken på ett annat sätt om jag gjort det. Eller kanske inte.
Content Warnings
Graphic: Sexual content, Toxic relationship, and Medical content
Moderate: Infidelity