Scan barcode
A review by pontuselias
Undantaget by Christian Jungersen
4.0
Egendomligt nog är det ont om riktigt sedelärande och spetsiga skildringar av den nya borgarklassen av utbildade akademiker. Både Dickens, Zola och Tolstoj hade troligen gnuggat sig riktigt i händerna när man sett utgångspunkterna, mångårigt utbildade individer inom bisarra ämnen med självutsagda radikala åsikter och med stort självförtroende om sin egen kompetens. Alla rör sig vidare i avgränsade regelklara miljöer med stiligt och fashionabelt yttre med kvick dialog och självsäker sexuell medvetenhet, men under ytan är alla ensamma, har ångest och då de läst sin Freud alldeles för mycket troligen sinnessjuka. Möjligen har frånvaron av sådana romaner att göra med att författare i alldeles för hög grad tillhör denna grupp, om inte de gör så innefattar typen troligen de flesta av de författarnas läsare. Som sagt skulle en sedelärande skildring vara det intressantaste angreppssättet, dock är det mest thrillern och kriminalromanen som utforskat detta område, vilket är på gott och ont då denna genre har sina begränsningar.
De anställda på det statliga institutet för forskning om folkmord i den danska huvudstaden mottar anonyma hotbrev, vilket utlöser ett antal sociala spänningar mellan de kvinnliga anställda på den lilla arbetsplatsen. Berättelsen flyter emellan de teoretiska lärdomarna om folkmord och mänsklig ondska, den egendomliga och nyckfulla arbetssituationen för akademiker inom humaniora, sociologin och utgångspunkterna för mobbing på en arbetsplats samt de ångestfyllda människorna som klamrar sig fast vid sina roller och skenbart ärliga relationer.
Denna bok börjar verkligen totalt lysande och är då bland de säkraste samtidsskildringarna från Skandinavien under senare år. Samspelet mellan de ovannämnda nivåerna är gnistrande intelligent gjort som nyskapar thrillerformen till en mycket öppnare och intressantare samtidskritik. Flera av de enskilda kapitlen är så pass smärtsamma att de knappast går att läsa, även då det överhängande mysteriet håller uppe intresset att komma vidare.
Dock blir boken efter hand mer än en deckare än en samhällstragedi, där thrillerbiten är betydligt mindre bra skrivet och mer traditionellt. Möjligtvis är den inledande delen lite för bra och öppen för att slutet ska bli riktigt tillfredsställande, men man kan irritera sig på att alla problem löses genom en grundligt elak person. Detta hade kunnat bli något så betydligt märkvärdigare än så om författaren hade fortsatt att tänja gränserna.
De anställda på det statliga institutet för forskning om folkmord i den danska huvudstaden mottar anonyma hotbrev, vilket utlöser ett antal sociala spänningar mellan de kvinnliga anställda på den lilla arbetsplatsen. Berättelsen flyter emellan de teoretiska lärdomarna om folkmord och mänsklig ondska, den egendomliga och nyckfulla arbetssituationen för akademiker inom humaniora, sociologin och utgångspunkterna för mobbing på en arbetsplats samt de ångestfyllda människorna som klamrar sig fast vid sina roller och skenbart ärliga relationer.
Denna bok börjar verkligen totalt lysande och är då bland de säkraste samtidsskildringarna från Skandinavien under senare år. Samspelet mellan de ovannämnda nivåerna är gnistrande intelligent gjort som nyskapar thrillerformen till en mycket öppnare och intressantare samtidskritik. Flera av de enskilda kapitlen är så pass smärtsamma att de knappast går att läsa, även då det överhängande mysteriet håller uppe intresset att komma vidare.
Dock blir boken efter hand mer än en deckare än en samhällstragedi, där thrillerbiten är betydligt mindre bra skrivet och mer traditionellt. Möjligtvis är den inledande delen lite för bra och öppen för att slutet ska bli riktigt tillfredsställande, men man kan irritera sig på att alla problem löses genom en grundligt elak person. Detta hade kunnat bli något så betydligt märkvärdigare än så om författaren hade fortsatt att tänja gränserna.